.

Igår var vi hundvakt åt Mythos ett tag, för mamma och Åke var till Mora :). Vi åkte ner till sjön och träffade Doris, en cavalier king charles spaniel som några kompisar har. Fast först var vi hos svärmor:

Här är det fullt upp känns det som, dessutom har jag förlagt min kamera någonstans så det är lite tomt här. Kan väl iallafall uppdatera er lite om vad som händer med lille Nix. Han väger ca 2 kg nu och inatt har vi inte varit ut alls. När han vaknade där nere på golvet lyfte jag bara upp honom i sängen, då somnade han om och så sov vi till 9.30. Skönt!

Igår gick vi på vår första långpromenad och det gick bra. Han pinnar på så duktigt så. När vi gick ner till sjön innan vi la oss följde även katten med =p. Härligt!

Nix har ju varit hos Mythos ihelgen eftersom vi varit på födelsedagskalas. Det har gått bra lät det som.

Han har nu mer full koll på att man ska vänta, söka ögonkontakt och få ett "varsågod" innan man får gå ut och in genom ytterdörren. Han är så duktig :).

Inatt sov Nix till kl 6 för första gången nånsin. Efter att vi varit ut då sov fortsatte han sova som en stock tills Christians klocka ringde kl 9. Såå skönt :). Han har dessutom (nästan) lärt sig att vänta på ett "varsågod" innan han går in/ut genom ytterdörren. Han växer så fort att till och med jag ser det fast jag är med honom 27/7. Han gör sällan något inne och händer det en olycka så är det alltid nr 2 det gäller. Maten har vi framme jämt, han äter när han är hungrig. Han har utvecklat vakterierna mycket på senaste, skäller så fort han hör ett ljud som verkar misstänkt.

Nästa fredag ska vi på födelsedagskalas så då ska Nix vara hos Mythos igen. Vi åker dit på onsdagen eller torsdagen och så blir jag där med honom till fredagen, sen hämtar vi honom på lördag eller söndag igen. Han saknar oss aldrig nämnvärt när han är där, det känns bra :). Är så skönt att kunna lämna honom där när vi ska nånstans, för jag som annars är en riktig hönsmorsa oroar mig inte ett dugg när han är hos mamma. Jag vet att han har det bra och att hon "gör som hon ska", haha. Hon vet när lille gubben behöver varvas ner dessutom! Jag hoppas vi får chansen att ge tillbaka någon gång också. Då ska jag ta såå god hand om lille Mythos!

Idag har Nix varit till veterinären och fått 12-veckors-sprutan. Det gick bra, personalen föll för honom =). "Mycket hund i liten förpackning" får vi höra jämt. När vi kom in satte vi oss och väntade, jag tog Nix i knät för att visa honom att man inte behöver hälsa på allt och alla jämt. Det höll han inte med om alls. Han kan inte riktigt förstå att hela jordens befolkning inte existerar bara för att hälsa på honom =p. Dessutom var det valpar i rummet intill som pep och väsnades, så Nix skällde lite, sprattlade, pep, buffade och morrade. Christian fick ta honom när jag fyllde i lite papper så då sattes han ner på golvet och då blev det genast tyst. Det sniffades och utforskades och var mycket spännande. Själva sprutan var ju över på ett kick, han pep till men inte särskilt högt. När vi kom ut i receptionen igen kom en äldre hanhund med sin matte och Nix hade lite ljud för sig, men när jag släppte ner honom intresserade han sig mest för omgivningen. Tog tillfället i akt och vägde honom också, 1.7 kg! Stor kille =). Dock var han såklart full i vita prickar (stressmjäll) när vi var klara. Han blir verkligen lätt stressad, det oroar mig lite. Vet inte vad jag kan göra mer än att fortsätta som vi gjort - ta med honom i stort sett överallt och när det blir för mycket tar vi upp honom i famn så han får varva ner.

Det är svårt att få folk att förstå att han blir stressad när han är så framåt och glad själv. Jag ser ju direkt när han är för uppvarvad och jag vet vad prickarna i pälsen betyder. Det är inte lika enkelt för alla. Jag talar om att han blir stressad lätt när det är mycket folk som håller på med honom, men det verkar som om många inte ens tror på mig. De tycker inte alls att det ser så ut, utan att han bara är glad. Jag behöver införskaffa mig lite jävlar anamma så jag kan finna mig i att låta otrevlig, ibland måste jag ju nästan säga "Ge fan i hunden!!!" för att folk ska förstå.

Nåväl. Nu är han inte stressad iallafall, ligger här bredvid och sover. Jag börjar plugga matte idag och det kommer att vara grymt krävande (har svårt för det) så jag hoppas att han sammarbetar med mig de kommande fyra veckorna :).

Har idag fått en bok om klickerträning. Den verkar vettig och trovärdig, så det kommer jag att testa på Mythos. Läste ut den idag när vi var ute och plogade. Ska använda klicker för att träna vardagslydnad först och främst, men klicker kan man använda även för avancerad träning. Enligt författaren så ska man inte säga nåt till att börja med när man klickertränar. Det hunden ska lära sej först är att klickandet ger en belöning. Det är först senare som man använder "sitt, ligg" mm. Hundar pratar ju inte så det ska inte du göra heller när man tränar hunden....verkar helt logiskt ju. Kommer att ta tid och en del arbete, men när det väl sitter så är det väl värt mödan kan jag tro.

Ja, jag har minsann kommit till en familj som far omkring en hel del jag. Men det gör mig ingenting, bortsett från bilåkandet och att jag har lite problem med att gå och lägga mig när jag blir trött. Det går bra om mamma eller pappa tar mig i knät, då slappnar jag av direkt. Men annars är det svårt. Vill inte gå och sova på eget bevåg liksom.

Sen senast har det hänr en hel del. Till exempel har jag ramlat i sjön. Häromdagen, när vi gick ner till udden här och satt på bryggan så druttade jag i. Var väl inte så farligt, simma kan jag såklart. Men det blev jäkligt kallt när pappa tog upp mig så då klampade jag rakt upp i knät på honom och mamma. Hehe.. Mamma torkade av mig med sin tröja sen fick jag ligga i solen och torka.

Mer då? Jag har varit hos Mythos en natt, till igår. Det var lika roligt som alltid! Igår kväll hände det dock något jätteläskigt. Vi var hos några kompisar till mamma och pappa och skulle äta grillat. Fast jag fick såklart ingenting. Orättvist. Och så gick jag omkring där ute och utforskade omgivningen och helt plötsligt från ingenstans kom det en stor hund bakifrån och skrämde mig så jag skrek rakt ut! Usch va läskig hon var. Han som hade släppt ut henne blev ganska dumförklarad av sin fruga. Tog väl en stund innan jag hämtade mig, insåg ju plötsligt att världen är jättestor och farlig för en sån liten som mig. Men snart var jag mig själv igen.

Lite bilder: