Mamma Bell skriver:
Hejhej!
Tänkte att det var dags för mig att berätta lite om hur det går ur mitt perspektiv =). Kan börja med att säga att Nix är en riktig glädjespridare. Han ger oss så många skratt och han har verkligen en speciell personlighet. Min svärmor säger att han "ju är så mycket hund!" Haha, ja det kanske är svårt att tänka sig att det kan vara så mycket fart och fläkt i honom när man ser honom. Hon undrar också hur i hela helskotta vi kan uppfostra honom med tanke på hur söt han är =p. Hon kan inte fatta hur vi kan neka honom att komma upp i sängen de få gånger han står där och skuttar. Jag förklarade för henne att en liten, supersöt hund inte är så jäkla söt längre om han får göra precis som han vill jämt.
Som ni läste i inlägget under så har han lärt sig "sitt" nu. Eller.. inte själva ordet kanske, men att om man sitter när mamma har godis i handen så får man den =p. Jag använder klickern när jag tränar honom och det verkar funka riktigt bra för det syns att han reagerar på ljudet.
En enda gång har han kissat inne (vad jag sett iallafall) och det var igår morse. Jag hann inte ut med honom i tid eftersom min hjärna fortfarande sov. Nummer 2 har hänt några gånger dock men det är som det är. Han fattar ändå att det är ute man ska göra sånt där och när det händer inne så är det mitt fel. När vi går ut gör han det han ska så fort som möjligt och sen vill han in, särskilt nu när det kommit snö och är kallt och blött.
Att åka bil är fortfarande inte roligt. Han piper lite och klättrar upp och ner på mina axlar. Han vet inte riktigt vilken plats han trivs bäst på. Jag låter honom hållas, pipandet har blivit mindre och han somnar fortare än förut.
Svärmor bor bara en liten bit härifrån och där har vi varit några gånger nu. Han var redan så väl socialiserad när vi hämtade honom så allt går oförskämt enkelt. Han är glad i alla människor, springer fram och viftar på sin lilla svans så fort han kan och pussas som bara den. Alla smälter som smör när de träffar honom.
Han hämtar strumpor och toarullar hela tiden, det får han göra tycker vi. Det är Christian som lämnar strumpor på golvet hela tiden och jag har sagt att han får skylla sig själv om det är hål i dem sen, men det spelar honom ingen roll säger han =).
När han biter på något han inte får så säger jag "nej" en gång och han fattar direkt, går och biter på något annat. Det är precis som om han säger "okej, förlåt, skulle bara testa om det var okej". Är det något som verkligen är förbjudet så pickar jag till honom på rumpan och säger "schh", ni vet som Cezar (han som talar med hundar) gör och jag har aldrig varit med om en hund som fattar galoppen så fort!
Jag är så otroligt glad och tacksam att vi fick köpa den lille skrutten!
Tänkte att det var dags för mig att berätta lite om hur det går ur mitt perspektiv =). Kan börja med att säga att Nix är en riktig glädjespridare. Han ger oss så många skratt och han har verkligen en speciell personlighet. Min svärmor säger att han "ju är så mycket hund!" Haha, ja det kanske är svårt att tänka sig att det kan vara så mycket fart och fläkt i honom när man ser honom. Hon undrar också hur i hela helskotta vi kan uppfostra honom med tanke på hur söt han är =p. Hon kan inte fatta hur vi kan neka honom att komma upp i sängen de få gånger han står där och skuttar. Jag förklarade för henne att en liten, supersöt hund inte är så jäkla söt längre om han får göra precis som han vill jämt.
Som ni läste i inlägget under så har han lärt sig "sitt" nu. Eller.. inte själva ordet kanske, men att om man sitter när mamma har godis i handen så får man den =p. Jag använder klickern när jag tränar honom och det verkar funka riktigt bra för det syns att han reagerar på ljudet.
En enda gång har han kissat inne (vad jag sett iallafall) och det var igår morse. Jag hann inte ut med honom i tid eftersom min hjärna fortfarande sov. Nummer 2 har hänt några gånger dock men det är som det är. Han fattar ändå att det är ute man ska göra sånt där och när det händer inne så är det mitt fel. När vi går ut gör han det han ska så fort som möjligt och sen vill han in, särskilt nu när det kommit snö och är kallt och blött.
Att åka bil är fortfarande inte roligt. Han piper lite och klättrar upp och ner på mina axlar. Han vet inte riktigt vilken plats han trivs bäst på. Jag låter honom hållas, pipandet har blivit mindre och han somnar fortare än förut.
Svärmor bor bara en liten bit härifrån och där har vi varit några gånger nu. Han var redan så väl socialiserad när vi hämtade honom så allt går oförskämt enkelt. Han är glad i alla människor, springer fram och viftar på sin lilla svans så fort han kan och pussas som bara den. Alla smälter som smör när de träffar honom.
Han hämtar strumpor och toarullar hela tiden, det får han göra tycker vi. Det är Christian som lämnar strumpor på golvet hela tiden och jag har sagt att han får skylla sig själv om det är hål i dem sen, men det spelar honom ingen roll säger han =).
När han biter på något han inte får så säger jag "nej" en gång och han fattar direkt, går och biter på något annat. Det är precis som om han säger "okej, förlåt, skulle bara testa om det var okej". Är det något som verkligen är förbjudet så pickar jag till honom på rumpan och säger "schh", ni vet som Cezar (han som talar med hundar) gör och jag har aldrig varit med om en hund som fattar galoppen så fort!
Jag är så otroligt glad och tacksam att vi fick köpa den lille skrutten!
Kommentarer
Trackback
