.

Ja, jag och Nix (som nu även kallas Nisse tydligen) mår bara bra! Vi har ju som ni märkt varit hos mamma några dagar och sen fick Nix stanna en natt utan mig. Det gick lika bra som vanligt verkade det som =).

Idag träffade Nix Baileys igen, nu har hon nyss löpt och Nix fattade det så han är väl på väg in i vuxenvärlden snart! Hoppas att det inte blir ett jättestort bakslag, utan att han fortsätter vara så jädrans duktig som han är. Jag och Christian har bestämt oss för att den här blandningen kommer vi aldrig att vela vara utan! Härligaste hunden i stan =).

Hej!
Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering, måste vara supertråkigt för er som vill följa Nix utveckling.

Jag är sjuk och har feber för tillfället, men Nix sköter sig mycket bra. Igår låg vi i soffan nästan hela dagen och han verkade inte missnöjd med det. Han har inte kissat inne på säkert två månader nu, men nummer 2 händer titt som tätt. Hur kan det vara så? Han kan gå timmar utan att kissa, så jag antar att han kan hålla sig?

Ungefär 2½ timme är det längsta han har varit ensam och han klarar det super. Han får sitt ben innan vi går och sen tar vi det tillbaka när vi kommer hem. Förr var det mycket pip och gnäll när vi kom hem, han var så lycklig så han inte visste var han skulle ta vägen. Det blev en otrolig förändring när vi slutade hälsa "överdrivet" på honom. Nu säger jag "Hej grabben" när vi kommer hem, inget mer. Han viftar i svansen och är hälsosamt glad att vi är tillbaka, men mycket lugnare än förut.

Det kliar som tusan i hans tänder tror jag, han brukar försöka klia med tassarna (ser ut som en katt som tvättar sig ungefär) och tuggar mycket. Vi har dock inte sett att han har tappat någon än. Valppälsen är borta, han är inte sådär jättemjuk och matt längre och han luktar inte bebis. Nu glänser det om honom istället.

Han kommer inte alltid när man ropar längre, men han springer inte iväg när jag försöker få tag på honom utan stannar och låter sig fångas :). Men det märks att man måste förtjäna hans respekt, jag kan med glädje säga att det är jag som har den.

För tillfället ligger katten mitt på golvet och låter sig tuggas på. Nix släpar honom verkligen över golvet ibland. Jisses, vad katten är tollerant! För det mesta kurrar han tillomed när Nix håller på.

Nix kan hoppa upp i både soffan och sängen nu, så tre nätter i rad har jag vaknat och sett att han legat bredvid mig på kudden. Han väntar tills vi somnat sen smyger han upp =p. Det kan han väl få tycker jag.

Sammanfattningsvis har allt gått lååååångt över förväntan, har nog aldrig haft att göra med en så lättsam valp. Han är en riktig glädjespridare här och jag är så glad att han är våran :).

Igår var vi hundvakt åt Mythos ett tag, för mamma och Åke var till Mora :). Vi åkte ner till sjön och träffade Doris, en cavalier king charles spaniel som några kompisar har. Fast först var vi hos svärmor:

Här är det fullt upp känns det som, dessutom har jag förlagt min kamera någonstans så det är lite tomt här. Kan väl iallafall uppdatera er lite om vad som händer med lille Nix. Han väger ca 2 kg nu och inatt har vi inte varit ut alls. När han vaknade där nere på golvet lyfte jag bara upp honom i sängen, då somnade han om och så sov vi till 9.30. Skönt!

Igår gick vi på vår första långpromenad och det gick bra. Han pinnar på så duktigt så. När vi gick ner till sjön innan vi la oss följde även katten med =p. Härligt!

Nix har ju varit hos Mythos ihelgen eftersom vi varit på födelsedagskalas. Det har gått bra lät det som.

Han har nu mer full koll på att man ska vänta, söka ögonkontakt och få ett "varsågod" innan man får gå ut och in genom ytterdörren. Han är så duktig :).

Inatt sov Nix till kl 6 för första gången nånsin. Efter att vi varit ut då sov fortsatte han sova som en stock tills Christians klocka ringde kl 9. Såå skönt :). Han har dessutom (nästan) lärt sig att vänta på ett "varsågod" innan han går in/ut genom ytterdörren. Han växer så fort att till och med jag ser det fast jag är med honom 27/7. Han gör sällan något inne och händer det en olycka så är det alltid nr 2 det gäller. Maten har vi framme jämt, han äter när han är hungrig. Han har utvecklat vakterierna mycket på senaste, skäller så fort han hör ett ljud som verkar misstänkt.

Nästa fredag ska vi på födelsedagskalas så då ska Nix vara hos Mythos igen. Vi åker dit på onsdagen eller torsdagen och så blir jag där med honom till fredagen, sen hämtar vi honom på lördag eller söndag igen. Han saknar oss aldrig nämnvärt när han är där, det känns bra :). Är så skönt att kunna lämna honom där när vi ska nånstans, för jag som annars är en riktig hönsmorsa oroar mig inte ett dugg när han är hos mamma. Jag vet att han har det bra och att hon "gör som hon ska", haha. Hon vet när lille gubben behöver varvas ner dessutom! Jag hoppas vi får chansen att ge tillbaka någon gång också. Då ska jag ta såå god hand om lille Mythos!

Idag har Nix varit till veterinären och fått 12-veckors-sprutan. Det gick bra, personalen föll för honom =). "Mycket hund i liten förpackning" får vi höra jämt. När vi kom in satte vi oss och väntade, jag tog Nix i knät för att visa honom att man inte behöver hälsa på allt och alla jämt. Det höll han inte med om alls. Han kan inte riktigt förstå att hela jordens befolkning inte existerar bara för att hälsa på honom =p. Dessutom var det valpar i rummet intill som pep och väsnades, så Nix skällde lite, sprattlade, pep, buffade och morrade. Christian fick ta honom när jag fyllde i lite papper så då sattes han ner på golvet och då blev det genast tyst. Det sniffades och utforskades och var mycket spännande. Själva sprutan var ju över på ett kick, han pep till men inte särskilt högt. När vi kom ut i receptionen igen kom en äldre hanhund med sin matte och Nix hade lite ljud för sig, men när jag släppte ner honom intresserade han sig mest för omgivningen. Tog tillfället i akt och vägde honom också, 1.7 kg! Stor kille =). Dock var han såklart full i vita prickar (stressmjäll) när vi var klara. Han blir verkligen lätt stressad, det oroar mig lite. Vet inte vad jag kan göra mer än att fortsätta som vi gjort - ta med honom i stort sett överallt och när det blir för mycket tar vi upp honom i famn så han får varva ner.

Det är svårt att få folk att förstå att han blir stressad när han är så framåt och glad själv. Jag ser ju direkt när han är för uppvarvad och jag vet vad prickarna i pälsen betyder. Det är inte lika enkelt för alla. Jag talar om att han blir stressad lätt när det är mycket folk som håller på med honom, men det verkar som om många inte ens tror på mig. De tycker inte alls att det ser så ut, utan att han bara är glad. Jag behöver införskaffa mig lite jävlar anamma så jag kan finna mig i att låta otrevlig, ibland måste jag ju nästan säga "Ge fan i hunden!!!" för att folk ska förstå.

Nåväl. Nu är han inte stressad iallafall, ligger här bredvid och sover. Jag börjar plugga matte idag och det kommer att vara grymt krävande (har svårt för det) så jag hoppas att han sammarbetar med mig de kommande fyra veckorna :).

Igår kom grejorna jag beställde åt Nix. Bädden blev väldigt uppskattad, frisbeen var mycket större än väntat (jag tog likom storleken för små hundar), boken verkar okej och väskan.. Ja.. Den står här på golvet med Nix filt i. Jag har satt ner honom i den några gånger nu och gett honom godis, sen tagit ut honom på en gång. Tillslut stod han där och studsade och ville in i den själv =p. Så kanske går det vägen det här! Vi fick ett gummiben av något slag på köpet också, det luktade (och smakade tydligen) väldigt gott!

Jamen justja, vi lämnade Nix ensam hemma när vi åkte och handlade häromdagen. Hönsmorsa som jag är så satte jag datorn och webkameran på köksbänken och filmade under tiden vi var borta. Jag gav Nix ett ben och sen gick jag. När vi kom hem tog det ett tag innan han kom till dörren och hälsade oss välkommen hem, vilket vi tyckte var underligt. Filmen hade blivit 25 minuter lång och alltså hade det tagit lite längre tid än jag hade räknat med. Tryckte på play. Nix låg i sin bädd och tuggade på benet. Spolade fram 5 minuter, Nix låg i sin bädd och tuggade på benet. Spolade lite till. Nix låg i sin bädd. Spolade mer. Samma sak. Spolade till slutet då vi kom hem och han reste sig och mötte oss. Haha! Han har legat i sin bädd hela tiden och jag tror inte ens han märkte att vi stack =p. Så nu har vi bestämt att ben får han när vi åker hemifrån, så att det blir roligt för honom när vi försvinner =).

Nu snart kommer mamma Eva och Mythos hit för att hämta mig och Nix. För att det inte ska bli världens tumult i bilen blir vi här ett tag först så de får busa av sig lite. Dessutom ska mamma Eva få smörgåstårta och kaffe! Får se vad Rune (katten) tycker om en till minivovve =p. Om han ens behagar komma ner från övervåningen och sin alldeles egna jättestora säng! Något bortskämd katt det där..

Är full fart på Nix här nu så jag ska passa på och se om han vill sitta och få lite godis för det =).

Nu har mamma Eva och Mythos hållt bloggen vid liv medan vi (jag och Nix) inte har haft så mycket tid att blogga. Men nu ska vi uppdatera er lite!

I fredags fick Nix träffa Doris igen, den här gången hemma hos henne. Det gick ännu bättre än förra gången. De leker jättebra fast Nix är så mycket mindre. De jagade varann, tuggade på varann och låg i Doris bädd och delade på ett ben =p. Härligt! Den kvällen var han väldigt trött så vi kollade på film och myste i soffan.

I lördags gjorde jag trerätters och lite annat åt Christian eftersom han fyller år idag och då fick Nix vara hos Christians mamma i några timmar. Hon sa att det hade gått rätt bra men att han har svårt att varva ner, vilket jag ju har märkt. Särskilt när han är där av någon anledning. Är väl mycket att utforska, smaka på och lukta på. Men en halvtimme innan vi kom och hämtade honom somnade han iallafall med dem i soffan.

Har kommit och gått mycket folk här hela helgen och Nix är verkligen social, det är härligt att se. Vi satt ett gäng i soffan och han prövade att ligga i allas knä =). Vi har åkt lite bil också men fortfarande piper han och springer omkring ett tag innan han kan slappna av.

Igår gjorde han ett rejält fynd iallafall. Jag stod och diskade och Nix låg i sin bädd i köket och tuggade på en leksak... trodde jag! Efter ett tag kände jag att det började lukta illa och tittade lite nogrannare, såg att han varit till kattlådan och hämtat godis! Usch, fy och blä! Han som inte ens har gått i närheten av lådan tidigare. Fy tusan, han luktade inte gott ur munnen kan jag säga. Filten åkte i tvätten direkt, önskade att jag hade kunnat göra samma sak med Nix =p. Nåja, nu luktar han inte längre iallafall.

Apropå katten så går det bättre än jag någonsin vågat hoppas på! De har en jättehärlig relation och jag blir förvånad varje gång de möts. Utomhus leker de verkligen. De turas om att jaga varann och Nix småbiter i kattens päls och katten slåss (fortfarande utan klor såklart). Inomhus sitter/ligger katten på golvet och Nix gör lekinviter, katten bryr sig föga. Nix börjar tugga honom i pälsen och tvätta i öronen och katten bara kurrar och stryker sig mot honom!

Angående rumsrenheten så går det också över förväntan. Han har gjort mindre inomhus än jag trott var möjligt. Visst händer det olyckor, men eftersom det är så uppenbart att han fattar att det är utomhus man ska göra sånt där så handlar det ju bara om att han inte kan hålla sig och att jag är idioten som inte hinner med. Hade han kunnat hålla sig så är jag övertygad om att han hade varit rumsren redan.

Idag fyller alltså Christian år så hans familj ska komma och äta smörgåstårta som vi gjorde igår. Några av dem har inte träffat Nix än.

Förresten så träffade Nix en av Christians arbetskompisar som har en chihuahuatik häromdagen. Han hade dock inte hunden med sig. Han knackade på, kom in och Nix skällde på honom. Lågna, stora karlar i halvdunkel är ganska skrämmande. Arbetskompisen satte sig på huk och pratade lite med Nix, sa att det är klart att han skäller och är försiktig, det är ju det enda de små har att komma med. Nix kom fram tillslut och arbetskompisen sa att det brukar gå bra bara de får komma fram själva och man inte "anfaller" dem. Jag blir så glad och tacksam varje gång folk förstår det och är så här respektfulla! Alla är nämligen inte det..

Sådär då, då har ni fått en liten uppdatering om hur det går =). Snart dags för vaccination nu, imorgon är han 11 veckor.

Ha i åtanke att vi började träna detta igår!

Idag har utan tvekan varit den mest händelserika dagen sen Nix kom till oss. Sen förra inlägget har han träffat tre nya människor och två nya hundar. Först åkte vi hem till Jocke och Stina där det bor en stor dalmatiner-tik. Eller stor och stor, i jämförelse med Nix är hon stor iallafall. Dalmatinern heter Lillimo och är som en dalmatiner, mycket fart och mån om det som är hennes. Jag var nervös för detta möte och höll mig på lite avstånd för att hundarna inte skulle smittas av min sinnesstämning. De var dock inte nämnvärt intresserade av varandra när det kom till kritan. Nix utforskade helst huset och Lillimo gick och la sig i hallen. De hälsade dock på varann och gjorde några lekinviter, men de insåg väl att storleksskillnaden begränsade dem ganska rejält och gav upp det hela.

Så fort vi kommit hem kom Alex hit med sin cavalier king chales spaniel-tik och det här mötet blev ett helt annat! Nix blev överraskad först, eftersom han inte såg Baileys förrän hon rusade mot honom i full fart. Han for in under soffan, men nyfiken som han är var han snart ute igen och svansarna på båda hundarna viftade så att de liknade propellrar. Det här var första gången Nix träffade en hund som var lika smidig och lika fartfylld som honom (sen han kom hit). De for runt i huset som riktiga galningar. Jagade varann och brottades och hela tiden viftade de överförtjust på svansarna. Någon som dock inte blev så imponerad var katten. Han rev ner gardinen i biblioteket och vräkte ur kattmaten ur skålen när Baileys kom farande. Lättad blev han när jag släppte ut honom i det hundfria.

 

 

Jag kan inte komma på att jag någonsin tidigare har haft att göra med en valp som så enkelt läser av sin lekkamrat och anpassar sig efter den. Hittills tycker jag dock att Nix och Mythos har mest "harmonisk" relation. Ena stunden är de på, andra stunden är de av. Sen sover de uppepå varann. Mythos säger nej, Nix roar sig med annat en stund. Mellan Baileys och Nix såg jag (iallafall under den här tiden) inget stopp så långt ögat kunde nå.

 

Jag hoppas att Nix alltid kommer ha kvar det här, att han kan gå ihop med vilken hund som helst och bara finner sig i vad än den andra hunden bjuder. Isåfall finns det nämligen mycket få gränser för vad min lilla plutt kan följa med på.

Fast dagen knappt har börjat har Nix varit med om en hel del. Bilåkning, eftersom vi skulle på affären. Där blev han lämnad i bilen i ca 3 minuter och när vi kom ut igen låg han på filten på sätet och väntade. Jag blir förvånad, eftersom han uppenbarligen blivit en riktig morsgris. Så fort jag går upp på övervåningen sätter han sig nedanför trappen och piper. Dags att börja ensamhetsträna "på riktigt" snart, har läst att det är viktigt med iallafall dvärgpinscher då de vill följa med på allt.

Iallafall.. sen for vi till verkstan eftersom Christian skulle hämta något till jobbet. Där fick jag mig en till överraskning. Nix kan minsann gå i koppel hur bra som helst, bara han vill. Vi tog en liten tur runtom där och han pinnade på, fort dessutom! Sen träffade han b.la Christians pappa för första gången. En sak märkte jag väldigt tidigt och fick det bekräftat även idag. Om en människa sätter sig på huk och hälsar på Nix som om ett högt ljud skulle krossa honom (med andra ord oääändligt försiktigt och lågmält) så blir han väldigt reserverad. "Varför är du så försiktig? Försöker du lura mig? Är du farlig?" undrar han och vill inte komma fram. Om man däremot sätter sig på huk och pratar med normalhög och glad röst så kommer han fram på en gång med svansen viftande. Jag själv har aldrig varit försiktigare med honom än med en större hund. Ramlar han ner från soffan så frågar jag med glad "skojröst" (som gör honom glad): "gick det bra grabben? Vad har jag sagt om att stoja så i soffan?" sen tar jag upp honom igen, klämmer lite här och där för att se att allt är i sin ordning och sen är det inget mer med det. Nix är en smidig hund, smidigare än en chihuahua (så jag antar att det kommer ifrån dvärgpinscher-sidan) och dessutom är han snabb som en raket. Han är så mycket tåligare än vad folk först tror när de ser honom!

Vidare har han träffat skotern för första gången. Christian startade den och åkte en sväng här ute på gräsmattan när vi var ute. Det var lite småläskigt till att börja med, han småsprang upp på trappan och satte sig. Jag satte mig på huk en bit bort och pratade glatt med honom: "vad var det för en brummande jättehund? vilken konstig grej va?" och han började vifta på svansen. Jag gick och hämtade honom och satte ner honom på betryggande avstånd från skotern och Christian började åka på gräsmattan. Jag pratade glatt med Nix hela tiden och när Christian hade stannat gick jag fram till skotern. Nix vågade sig nästan ända fram när skotern var igång och så fort den stängdes av kom han springande.

Jag vägrar ömka med honom och hålla på bara för att han är liten. Redan när vi hämtade honom såg jag att han var väldigt social och nyfiken då han kom springande mot oss på en gång och det är ett drag hos honom som jag ska bevara. Därför säger jag åt alla att sluta upp med att vara så jädrans försiktiga. Han är för tusan en hund som vilken som helst! De gånger han är lite smårädd skäller han. Då börjar jag prata med honom (med helt vanlig, lite glad röst), visar honom det som skrämt honom och sen är det lugna puckar. Jag är stolt över mig själv eftersom jag märker att han litar på mig. Alla upplevelser ska vara så positiva som möjligt, och vi har hittills lyckats väldigt bra med att göra dem så. Dessutom märker jag att han tycker att jag är rolig och det känns rent ut sagt skitbra!

Det är såklart svårt att veta vad man har att vänta sig när man köper en blandrashund. Chihuahua är jag bekant med sen förut, men dvärgpinscher har jag bara läst om. Än så länge vet jag inte vilken av raserna han är mest lik, varken till utseendet eller till personligheten. Han är mer framåt än de chihuahuor jag har träffat, men verkar (än så länge) inte besitta något av den dominans som det sägs att båda raserna och framförallt dvärgpinscher har i sig. När Mythos och Nix umgås syns det tydligt att det är Mythos som bestämmer. Men Nix har ett naturligt självförtroende som jag har läst att dvärgpinscher har och detta självförtroende brukar visst göra dem till naturliga ledare bland sina hundkamrater. Nix verkar ärligt talat inte bry sig. Han är skämtsam och rolig, mysig och trygg i sig själv. Vill någon annan bestämma så visst, vem bryr sig? Men så är han bara 10 veckor också, självklart kan det förändras. Men jag hoppas att jag lyckas bevara den här underbara, nyfikna och lyhörda hunden i stort sett som han är.

Nix har självförtroende men är inte allt för självständig. Han är modig och tuff, men inte kaxig. När han lärde Mythos att hans matskålar inte var farliga gjorde han det på ett sätt som om han sa "Ja, kanske ser de lite läskiga ut, men kolla här, de är inte farliga. Kom igen, du vågar också!" istället för "Haha, din mes, kom igen nurå!" Så kan man beskriva Nix. Han hade kunnat vara hur kaxig som helst, med tanke på sitt självförtroende och sin nyfikenhet, men han väljer att inte vara det. Ja, jag förmänskligar honom en aning =p.

Vill tacka Pia för att vi fick äran att köpa denna lilla grabb, han gör dagarna otroligt mycket roligare och jag ser fram emot åren med honom!

Idag har vi koppeltränat. Nix hade ju lite koll på det där med koppel redan när vi hämtade honom dock. Vi gick iallafall över stora vägen och när han gick duktigt framåt fick han godis. Det tyckte han var jätteroligt. Han blir så jädrans glad när han lyckas lista ut vad det är jag vill att han ska göra och han får beröm och godsaker!

Inkallning har vi också tränat, utomhus eftersom det är då det inte riktigt vill sig alla gånger. Det är kallt och jäkligt och han vill hellre sitta på trappen och vänta på att få komma in, än komma ut och pulsa i snön. Men nu kommer han i stort sett varje gång.

Nix och katten Rune har en underlig relation och jag tycker det är otroligt mycket lättare att läsa av en hund än en katt. Kan tänka mig att det är svårt för dem att förstå varann också, de pratar ju ganska olika språk. Men jag kan säga att katten är långt ifrån helt ointresserad av Nix! Jag plockade fram kameran när Nix gjorde allt som stod i hans makt för att få katten att fatta att han ville leka. Tillslut kopplade kissen, men Nix blev nog lite förvånad (det blev jag också!) =p. Se film nedan:

Den här helgen har Nix varit hos min mamma, hennes man och min lillebror (och så Mythos såklart) och det lät som att det hade gått jättebra! Skönt att höra. När vi kom hem sprang han rakt in i katten och sen dess har de busat lite (JA, det är sant!) och Nix har kollat så att allt ser ut som han lämnade det. Just nu ligger han på rygg här bredvid mig med benen rakt upp i luften och sover, medan jag har beställt lite saker åt honom:

Har varit ett underligt dygn det här. Igårkväll lyckades Nix klättra upp i sängen och jag tänkte att "fasiken, nu är det ju kört". Antog att nu när han kommit på hur man kommer upp så kommer han aaaaldrig att nöja sig med att sova i sin bädd. Men jo då, han försökte någon gång men sen la han sig på sin plats. Dock vaknade han kl 2 och tänkte sätta sig på golvet och göra nr 2, jag stapplade upp ur sängen och fick tag på honom, gick ut och sen sov vi igen. Idag har det dock hänt konstiga saker. Efter att ha sovit länge kissade han i soffan. Jag tänkte att jag fick skylla mig själv som inte gick ut med honom direkt han vaknade. Fick dock tag i honom mitt i akten så att säga, gick ut och han kissade 2 gånger och gjorde nr 2 också. När vi kom in igen satte han sig på köksgolvet och kissade. Sen kissade han på golvet i bilioteket också! Jag förstår ingenting. Var kom det ifrån liksom? På en vecka har han kissat inne 1 gång, och nu har han gjort det 3 gånger på en dag. Vad gör jag då för fel? Funderade på om han kanske dragit på sig urinvägsinfektion eller något, men det hände inte fler gånger. Jätteknepigt.

När jag tar på mig jackan och sen ropar på lillplutten så vill han inte komma, för han vet att vi ska ut och där är det kallt och blött och jäkligt. När jag ropar på honom ute så kommer han ibland, ibland inte. Har börjat belöna honom med godis nu iallafall.

"Sitt" förstår han helt och hållet nu.

Han är lite modigare, lite envisare o.s.v. Vill han något väldigt gärna så testar han mitt "nej" några gånger. Jag har läst att iallafall dvärgpinscher har stort självförtroende och behöver en vänlig men fast uppfostran, att de måste ha en uppenbar ledare att lita på och om de inte tycker att denne ledare är något att hurra över så kan de försöka ta över den rollen själv. Det här är ju inget som är aktuellt än men om jag klantar mig så kanske det blir och det vill man ju inte, så jag läser och läser och läser. Försöker göra saker och ting så positiva som möjligt, med mycket beröm istället för en massa skäll.

Underbar är han dock fortfarande. Helt, totalt underbar!

Hejhej!
Tänkte att det var dags för mig att berätta lite om hur det går ur mitt perspektiv =). Kan börja med att säga att Nix är en riktig glädjespridare. Han ger oss så många skratt och han har verkligen en speciell personlighet. Min svärmor säger att han "ju är så mycket hund!" Haha, ja det kanske är svårt att tänka sig att det kan vara så mycket fart och fläkt i honom när man ser honom. Hon undrar också hur i hela helskotta vi kan uppfostra honom med tanke på hur söt han är =p. Hon kan inte fatta hur vi kan neka honom att komma upp i sängen de få gånger han står där och skuttar. Jag förklarade för henne att en liten, supersöt hund inte är så jäkla söt längre om han får göra precis som han vill jämt.

Som ni läste i inlägget under så har han lärt sig "sitt" nu. Eller.. inte själva ordet kanske, men att om man sitter när mamma har godis i handen så får man den =p. Jag använder klickern när jag tränar honom och det verkar funka riktigt bra för det syns att han reagerar på ljudet.

En enda gång har han kissat inne (vad jag sett iallafall) och det var igår morse. Jag hann inte ut med honom i tid eftersom min hjärna fortfarande sov. Nummer 2 har hänt några gånger dock men det är som det är. Han fattar ändå att det är ute man ska göra sånt där och när det händer inne så är det mitt fel. När vi går ut gör han det han ska så fort som möjligt och sen vill han in, särskilt nu när det kommit snö och är kallt och blött.

Att åka bil är fortfarande inte roligt. Han piper lite och klättrar upp och ner på mina axlar. Han vet inte riktigt vilken plats han trivs bäst på. Jag låter honom hållas, pipandet har blivit mindre och han somnar fortare än förut.

Svärmor bor bara en liten bit härifrån och där har vi varit några gånger nu. Han var redan så väl socialiserad när vi hämtade honom så allt går oförskämt enkelt. Han är glad i alla människor, springer fram och viftar på sin lilla svans så fort han kan och pussas som bara den. Alla smälter som smör när de träffar honom.

Han hämtar strumpor och toarullar hela tiden, det får han göra tycker vi. Det är Christian som lämnar strumpor på golvet hela tiden och jag har sagt att han får skylla sig själv om det är hål i dem sen, men det spelar honom ingen roll säger han =).

När han biter på något han inte får så säger jag "nej" en gång och han fattar direkt, går och biter på något annat. Det är precis som om han säger "okej, förlåt, skulle bara testa om det var okej". Är det något som verkligen är förbjudet så pickar jag till honom på rumpan och säger "schh", ni vet som Cezar (han som talar med hundar) gör och jag har aldrig varit med om en hund som fattar galoppen så fort!

Jag är så otroligt glad och tacksam att vi fick köpa den lille skrutten!

Vi ska hämta Nix imorgon kväll istället för på torsdag morgon!! En hel dag tidigare! Det ska bli sååå roligt! Jag ska baka en kladdkaka nu, bara för att fira!

Nu är det bara 3 dagar kvar tills vi ska åka och hämta lille Nix. Jag vet inte hur många gånger jag sagt "kaaan det bli torsdag någon gång!?". Igår var vi hos min mor och hälsade på och då blev det sagt bra många gånger iallafall. Vi pratar inte om så mycket annat än våra småpluttar just nu =p.

Idag har jag iallafall fått ändan ur vagnen och städat en hel del. Dammsugit både nedervåningen och övervåningen, skurat lite golv, bytt gardiner i köket och plockat undan en hel del. De bärbara datorerna och dess tillhörande sladdar har fått en egen plats i ett skåp så att Nix inte ska komma åt dem. Sladdarna bakom tv:n blir det svåraste att få ordning på, men jag hoppas att sprayen vi ska köpa kommer att fungera bra så att grabben tycker de smakar pyton. Man kan ju hoppas att han inte tycker de är intressanta över huvud taget, men vi får såklart hålla koll och ge honom massa andra saker att tugga på. Blir en hund bra aktiverad så har den ju oftast inte ork eller lust att leta rätt på saker att massakera heller, då är den nöjd ändå. Så mycket lek, bus, mys och upptäcksfärder ska det bli!

Jag ska ut och hämta in bädden och bädda i ordning den. Nix ska få sova nedanför min sida av sängen i sovrummet nämligen. Det känns bra att vi får hämta honom tidigt på torsdag så han har hela dagen på sig att finna sig någorlunda till rätta innan den läskiga första natten kommer. Jag gissar att det kommer att ta ett tag innan en liten kille känner sig helt hemma i ett så här stort hus.

På altan ska vi bygga någon slags grind så att vi kan ha dörren öppen och han ska kunna gå in och ut som han vill, kunna ligga och jäsa i solen eller mysa i skuggan.

I soffan ska han få ligga och gotta sig bäst han vill, men i sängen får han inte vara utan att vi ger honom lov först. Att han ska sitta, söka ögonkontakt och få ett "varsågod" före maten är bland det första vi kommer att lära honom eftersom jag märkt att det är något som både hund och ägare har stor nytta av. Hunden känner sig trygg då den snabbt lär sig att lita på oss, förstår att det är vi som styr godsakerna och att vi gärna delar med oss av dem när han gör rätt (alltså när vi på rätt sätt förmedlar vad "rätt" är, så att han förstår). Detta gör att hunden tidigt lär sig att det är lönsamt att vara lyhörd, ha koll på oss och lyssna på oss som har hand om godsakerna :). Dessutom är det alltid en trygghet för en hund att ha några regler. En hund som får göra som han vill är en hund utan ledare och därmed en olycklig sådan.

Det som är mest spännande nu är att få se hur Nix och Mythos går ihop på lördag. Jag och mamma har ju insett att Nix är lite större, men hundar brukar ju själva kunna anpassa lek och stoj efter olika kompisar så vi hoppas att det ska gå bra. Vi ska se till att de träffas ofta och växer upp ihop så att förutsättningarna för en livslång vänskap är så goda som möjligt. Hoppas att de fort bestämmer vem som är ledaren dem emellan och sen accepterar det livet ut så att de bara kan ha roligt tillsammans. Så långt det går får de sköta det där själva och vi har ju faktiskt ingen som helst anledning att tro att det skulle gå dåligt, men risken finns ju alltid och särskilt när det gäller två hundar av samma kön och framförallt hanhundar. Men som sagt, träffas de ofta och redan från 8 veckors ålder så borde det inte vara några problem :).

JAMEN NU KAN DET VÄL TA OCH BLI TORSDAG!?